He is in our house at the beginning

december 28th, 2015

An ardent Muslim wanted to make me realize that God can not have children. But I said with joking tone: What God is greatest, one that can create sperm in a young jewish woman or one who can’t? He laughed and realized what I meant by adding: But why would the Almighty do such a thing? I said: What God is greatest, that which you understand or you do not understand? He laughed again and understood what I meant. A good muslim right?

Since we agree that God’s presence right here is the key, not our quibbling.

And so it is. Anyone who has been busy in Yeshua – God’s salvation – has no time or inclination to split hairs. Sure it’s fun to do it. But admit it – it is a distraction, an entertainment, not the one looking into YHWH’s eyes.

So the contemplative life of Yeshua is God’s rescue of us, it is to feel his presence, as Antoine de Saint-Esprit says: Feel the touch of God, rather than look at a picture or think a thought. In the presence have no time to split hairs, whether they feel important to a doctrine or a set of concepts.

At the introduction to a class in Christian contemplation a priest objected that the important thing was not to sit in meditation but to study the Scriptures and learn what the Christian mythology is about. Of course, he did not come the next sittings in meditation. He was busy thinking insteadmemorizing. And this is the problem for many priests. If they do not think of how the parish work has to be managed, they think about how the Christian mythology is to be understood. Yeshua has to wait outside the door till later.

I read a nice sermon the other day. It was about how it be like if Jesus was coming into our daily lives, literally. ”Lord I am not worthy that you should enter under my roof,” said the Roman centurion. And the preacher, Johanna Larsdal, writes ”I do not know how the idea is tasting for you — to bring Jesus home to your house? What if he sees something you do not like Him to see?”

This is a good question for the contemplative life, which actually is to give my house, my situation, my body to Him. The central question !

The strange thing is that He was in the house before me. I live in his house, I discover Him here. Here is also where I go down in sin, in evil, jealous, anger thoughts on other people who have succeeded better. This is where I sink myself down in the dependencies I have aquired in the form of habits. But it’s also where I recognize Him. This is where I get to be naked in front of him, right in my misery.

It is so aptly said when Johanna Larsdal uses the words ”how the thought tastes” — to taste, to feel the touch, is most evident when Jesus will be here in me in this house. Our faith must come that way: through taste, touch, smell, rather than thinking and volition. He is here. Receive.

The heavenly Torah and the New Order

december 11th, 2015

Maybe we should talk about the heavenly Torah, in distinction to all that we can find in the Tanach. That would be a consequence of what we find in the letter to the Hebrews as it says:

”But when Christ came as a high priest of the good things that have come,[h] then through the greater and perfect[i] tent[j] (not made with hands, that is, not of this creation), 12 he entered once for all into the Holy Place, not with the blood of goats and calves, but with his own blood, thus obtaining eternal redemption. 13 For if the blood of goats and bulls, with the sprinkling of the ashes of a heifer, sanctifies those who have been defiled so that their flesh is purified, 14 how much more will the blood of Christ, who through the eternal Spirit[k] offered himself without blemish to God, purify our[l] conscience from dead works to worship the living God!

For this reason he is the mediator of a new covenant, so that those who are called may receive the promised eternal inheritance, because a death has occurred that redeems them from the transgressions under the first covenant.[m]” (Hebrews 9: 11-15 – NIV).

So the old physical Torah is not the divine order anymore. Could that be doubted? The New Order is actually not of this creation. I find that proposition very important. Yeshuas order is a heavenly order.

Under the old covenant time Moishe proclaimed all the commandments to all the people, and when he had done so, he took the blood of calves and goats, together with water, scarlet wool and hyssop, and sprinkled it on the book, and to all the people.

”For when every commandment had been told to all the people by Moses in accordance with the law, he took the blood of calves and goats,[p] with water and scarlet wool and hyssop, and sprinkled both the scroll itself and all the people, saying, ‘This is the blood of the covenant that God has ordained for you.’ And in the same way he sprinkled with the blood both the tent[q] and all the vessels used in worship. Indeed, under the law almost everything is purified with blood, and without the shedding of blood there is no forgiveness of sins. Thus it was necessary for the sketches of the heavenly things to be purified with these rites, but the heavenly things themselves need better sacrifices than these. For Christ did not enter a sanctuary made by human hands, a mere copy of the true one, but he entered into heaven itself, now to appear in the presence of God on our behalf. Nor was it to offer himself again and again, as the high priest enters the Holy Place year after year with blood that is not his own; 26 for then he would have had to suffer again and again since the foundation of the world. But as it is, he has appeared once for all at the end of the age to remove sin by the sacrifice of him. (Hebrews 9:21-26 NRSVA).

A simple man, like me, of course wonders how it can be that the heavenly things themselves needed to be purified at all ?

Maybe we find an answer to this in the Book of Job, where it says: ”God puts no trust even in his holy ones,and the heavens are not clean in his sight;
how much less one who is abominable and corrupt, one who drinks iniquity like water!” (Job 15:15 NRSVA).

The eternal reconciliation with God apparently did it better and more precious sacrifice – Yeshua himself.

Yeshua loves us

februari 13th, 2015

Yeshua loves us — that is something that is either taken for granted and is said again and again, with no deeper meaning, until it becomes repulsive to many to even hear. Or is it something that is harder in life than anything else.

I saw the other day a movie that someone sent me via e-mails. It is about a man by the car stops working, get the help of an angel in the form of a tow truck. He was taken to a small town where he’ll take part in another life – that he could have chosen some 20 years earlier, but did not choose. A fine film — the point is that God loves me.

To me this showed up when I was on a confirmation camp in Sunne 1964. A girl from Stockholm, whom I became very interested in, told me that Jesus loves me. How? I replied. In two ways, she said, he has given you life, and he has taken away your disease. My illness? said I. Yes, she explained, if you examine your life, you will notice that you have a disease there inside. The disease that sometimes leads you to sin several ways.

I soon forgot about the girl. Rock music involved me in another type of life. But she was a good teacher. Somewhere inside of me there was a message left for me to revisit. In the beginning was The Word, Yeshua, and this Word creates everything — and my sin is a disease that Yeshua can cure for me. It is terrible and wonderful and I wish now that I listened to her for real at the time, not just because she was so beautiful.

For those who are not investigating the matter, it certainly seems so arbitrary to say things like that, that a God loves us and that our sins are removed. Not until we experience the nature of the disease, can we somewhat understand the love of Yeshua. And it can take many years. For those who believe in reincarnation – it may take many lives.

In the 1960′s, there was a popular rock song — Express Way to Your Heart – and we can say that Yeshua is the way to our heart. He enters into us and live us in everyday life we ​​have. At anytime we can be distracted by the world or the religious public life. But He’s still there, waiting for the remembrance of the thoughts, words and deeds.

Han som är i vårt hus från början

februari 13th, 2015

En ivrig muslim ville får mig att inse att Gud inte kan ha barn. Men jag sa med skämtsam ton: Vilken Gud är störst, en som kan skapa sperma i en ung judisk kvinna eller en som inte kan det ? Muslimen skrattade och insåg vad jag menade med tillade: Men varför skulle den Allsmäktige göra något sådant? Jag sa: Vilken Gud är störst, den som du begriper eller den som du inte begriper? Han skrattade igen och förstod vad jag menade.

Sedan var vi överens om att Guds närvaro just här är det viktiga, inte våra hårklyverier.

Och så är det. Den som har fullt upp med att Yeshua — Guds frälsning — har inte tid eller lust att klyva hårspetsar. Visst är det roligt att göra det. Men erkänn — det är en distraktion, en underhållning, inte ett blickande in i YHWH’s ögon.

Så det kontemplativa livet i Yeshua som är Guds Räddning, är att känna hans närvaro, som Antoine de Saint-Esprit säger: känna själva beröringen från Gud, snarare än att se en bild eller tänka en tanke. I den närvaron har ingen tid med hårklyverier, vare sig de känns viktiga för en lära eller en begreppsapparat.

Vid introduktionen till en kurs i kristen kontemplation invände en präst att det viktiga inte var att sitta i meditation utan att studera Skriften och lära sig vad kristen mytologi är för något. Naturligtvis kom han inte de följande sittningarna i meditation. Han tänkte istället. Och detta är problemet för många präster. Om de inte tänker på hur församlingsarbetet ska skötas, tänker de på hur den kristna mytologin ska förstås. Yeshua får vänta utanför dörren sålänge.

Jag läste en fin predikan häromdagen, som handlade om det att Jesus kommer in i vår vardag. ”Herre jag är inte värdig att du går in under mitt tak” säger den romerske officeren. Och predikanten, Johanna Larsdal, skriver” ”Jag vet inte hur tanken smakar för dig att ta med Jesus hem till ditt hus? Tänk om han ser något du inte gillar?” Detta är en så bra fråga för det kontemplativa livet är att ge just mitt hus, min situation, denna min kropp till Honom.

Det märkliga är att Han var i huset före mig. Jag lever i Hans hus, upptäcker jag. Det är där jag syndar ner mig i onda avundsjuka tankar på andra som lyckats bättre. Det är där jag grisat ner mig i de beroenden just har skaffat mig. Men det är där jag också igenkänner Honom. Det är där jag får vara naken inför honom, just i mitt elände.

Det är så träffande när Johanna använder orden ”hur tanken smakar” för just smakandet, eller beröringen, är det mest påtagliga när Jesus får vara här i detta hus. Vår tro måste gå den vägen: genom smaken, beröringen, lukten, snarare än tänkandet och viljandet. Han är här. Ta emot.

Yeshua och sanningen

januari 9th, 2015

Sålänge vi söker sanningen uppstår konflikt inom oss. Vi söker ju alltid nya sanningar, eller hur? Vi stannar inte och säger: Ahh, nu var det klart, här är sanningen ! Och vi är beredda att argumentera för den, slåss för den om nödvändigt. Åtminstone vara i besittning av den.

Vi sover och nästa dag behöver vi söka igen. Eller en tid går, något tråkigt händer och vi söker igen. Ny sanning, ny modifikation av sanningen, ny placering av sanningen. Nytt försvar, ny kamp om nödvändigt, ny bedömning av allting utifrån den. I besittning av den igen.

Om och om igen.

I Yeshua tar en annan process över. Vi undviker inte sökandet efter sanning men vi tror mer på kärlek. Att ge någon nära oss uppmärksamhet och fira att hon eller han är Guds perfekta skapelse blir oändligt mycket viktigare än att besitta sanningen.

Och nu finns ingen tendens till konflikt — vem vill slåss om att älska varandra? Vem orkar fortsätta hävda att han eller hon har rätt när den andre bara älskar tillbaka och prisar Gud för att vi finns till och kan möta varandra en stund på jorden?

Därför behöver aldrig Yeshuas närvaro något försvar. Inte någon form av besittning av tro eller fromhet eller bekännelse behövs för Herren är själv igång med handling efter handling.

Korstågen handlade om annat. Kyrkliga strider handlar om annat. Missionärernas fanatiska trosiver handlar om annat. Ändå fanns goda kristna i alla tidevarv, folk som lär Yeshua agera genom dem. De syns dock inte i historieböckerna. Men det var anti-krist som ägde sanningar och slogs för dem, det vill säga, dominerade andra med dem.

Under alla år har jag låtit eleverna studera liknelserna i NT och frågat dem: vad finns att tro på i denna liknelse? De kastar sig över materialet för att finna sanningar, som de endera kan förkasta eller besitta som egen insikt. Men jag säger till dem: nej, inte sanningen utan vad ska du göra, enligt Yeshua? Vad är det goda?

Men ofta är det som att egot först måste få sin sanning att påstår och argumentera för, innan någon godhet kan komma ifråga. Det är världens prins som driver detta, inte inspiration eller helig Ande.

Detsamma gäller den spirituella världen, även där mystisk inlevelser eller buddhistiskt uppvaknande är termerna för sanningen. På ett zenkloster jag bodde på en längre period kunde jag dagligen se roshis och mästare av alla ranger besitta sin ”upplysning”. Samma konflikt, samma ägande. Visst kunde man bjuda på skämt och livlighet, spontanitet. Men i botten samma värld av kärlekslöshet, brist på det som Yeshua alltid ger oss omedelbart: lycksalighet.

Detsamma gäller mystiker som hittar sanningen att allt är Ett. Sätt en sådan person bland folk som är förvirrade av världens alla begär. Konflikt. Han eller hon behöver påpeka vissa saker. Förr eller senare finns behovet att tala om för de förvirrade hur förvirrade de är. Men alla de förvirrade är älskade av Gud. De älskas av den Högste Personen med en kärlek som går över allt förstånd. Den som tar emot Yeshua tenderar göra samma sak. Älska dem, prisa dem, gör saker för dem. Då behövs ingen mystik eller upplysning. Yeshua är allt det goda och uttrycker det genom dig.

Vad du är i Yeshua

januari 8th, 2015

Så många jag möter förlägger det goda och det lyckliga utanför sig själv, i något eller någon de ska komma i närmare i kontakt med.Vi har indoktrinerats till att inte låta Yeshua vara oss. Och avståndet ska vara romantiskt, som i Sarah Flower Adams psalm:

1 Nearer, my God, to thee, nearer to thee!
E’en though it be a cross that raiseth me,
still all my song shall be,
nearer, my God, to thee;
nearer, my God, to thee, nearer to thee!

2 Though like the wanderer, the sun gone down,
darkness be over me, my rest a stone;
yet in my dreams I’d be
nearer, my God, to thee;
nearer, my God, to thee, nearer to thee!

Det viktiga för denna attityd till Jesus är att nära skjuter ingen hare. Notera alla ”though” — på svenska är det ”men…” Jadå, Jesus är min Räddare, men…Jo jag tror på Gud, men…Mörkret är över mig men ändå tänker jag på Gud.

Märk hur själva aktiviteten att se bortom vårt mörker till ljuset, på förhand definierar ljus som ett avstånd. Kvar här är mörkret och eländiga jag. Alltså handlar det som självförnekelse igen. Det är inte bra här. Det betyder: Jesus har inte fått komma som Gud i köttet här.

Men det är just det livet Yeshua är ute efter — här i mig. Ljuvlighet och styrka följer med omedelbart, detta är omdelbarhetens dygd. Yeshua har inget glapp mellan ankomst i köttet och lyckan eller räddningen. De är samtidiga.

Vad du är i Yeshua är allt du är i dagens alla aktiviteter. Gratta dig själv för detta ! Gratta är ett ord som kommer av ”gratulera” och ”gratis” och latinska ”gratia” och du har fått Guds godhet och lycka gratis redan nu, som nåden själv är gratis. Därför tacka och gratta dig själv. Ta en handling, vilken som helst, även dina synder, betrakta dig som Dig själv i Yeshua och gratulera. Just det här är fantastiskt !

Det ligger en sådan dold självförnekelse och anti-krist-energi i att skapa avstånd till det Goda i Yeshua. Men samtidigt är det romantiskt och normaliserat i kyrklig teologi. Jag fattig syndig människa, oj vilket avstånd det är upp till Herren. Så försöker vi lura undan Yeshuas direkta närvaro i oss just såsom vi är i detta nu.

Det är många som skäms för att vi skulle vara lycksaliga i Yeshua just såsom vi är. Ändå blir Gud vred just för att vi skäms och inte är i vår salighet. Som Eckhart skriver: ”Varför vredgas Gud? Inte för något annat än för förlusten av vår egen salighet…..så ont gör det Gud att vi handlar mot vår egen salighet.” (s126 Predikningar I)

När det så ofta talas i Bibeln om att vara Gudi behaglig handlar det alltså om att se Dig själv i Yeshua, dricka det nya vinet Herren bjuder oss på. Men visst läser många tokigt: som om det fanns något utanför som ska lydas, såsom vi förgäves försökte lyda föräldrar och lärare och prästen ! Vår egen salighet är platsen för oss att vara på, det är den sanna kyrkan i Yeshua.

Platsen för godhet

januari 8th, 2015

Jag skrev i en tidigare post hur obekvämt det är att leva utanför Yeshua. När vi lever i Yeshuas namn och kärlek är livet bekvämt, gott, rent nästan helt oavsett yttre omständigheter. Men när vi drabbas av frånvaro och värld, trots att det verkar begärligt, hamnar vi strax i en djupt obekväm situation.

I den gamla svenska 1700-talsbibeln står så klokt i Rom. 1:28 att vi blir övergivna i ett vrångt sinne och vi bedriver ”obeqwämlig ting.” Det är mitt i prick. Livet utan Yeshua är djupt obekvämt. Paulus talar om alla människor nu, vare sig de kallar sig troende eller inte. Det gäller kulturer, det gäller intressegrupper.

Det goda, godheten själv, är ett älskande och det känns så i kroppen. Yeshua har tagit kött — ditt kött, mitt kött. Det känns just här och det är glädje och godhet. Att älska sin nästa är denna kärlek till sig själv i Yeshua. Polykarp skriver i ett av sina brev hur ytterligt viktigt det är att Yeshua är i köttet. Det är inte en gnosis-insikt, det är just detta att Yeshua är i köttet. Bejaka, inte fly ”dualismen” eller världen.

Om vi försöker göra detta till en uppfattning eller åsikt, kan vi inte vara kvar i Yeshua. Han är öppenhet mot andra, kärlek till andra genom Sig själv som oss.

Se hur levande Yeshua är i oss ! Inget asketiskt program för självförnekelse behövs. Inget godkännande från ett religiöst protokoll behövs. Han gör alltihop i oss och vi kan bara fnittra.

Platsen för godhet är det Du som du är i Yeshua. Han gav sig själv till dig så att du finner just Dig i dig.

Här kan vi förstå vad ”anti-krist” är — att du inte är dig själv i Honom som Dig själv. Att du försöker med olika maskerade förnekelser: vara tom, vara i en rymd där ingen finns, ge upp dig själv och stå ut med hur tråkigt det är, ligga på knä och repetera ord, tvinga sig själv att ”säga ifrån”, försvara den kristna tron, försvara kyrkan, försvara sitt argument. Alla dessa vanliga former för anti-krist är helt normaliserade i vår kultur och på prästbloggarna är det ymnigt. Yeshua har inte en chans att förverkliga sig i oss.

Utbreda rätten i Riket

oktober 28th, 2014

Jesaja skriver i 42:a kapitlet att en tjänare som Gud låter sin Ande fylla ska komma för att utbreda rätten.

Det är den vision eskatologen har: han ska komma föra att utbreda rätten. Det sker i Guds rike. Inför detta kommande ser jag till att jag vid varje tidpunkt är klar. Det betyder: väntar aktivt med Yeshuas ord framför mig. Jag slår mig inte till ro med att allt är gott och stilla i Gud. Det är för mystiker som vill stanna på halva vägen. Nej jag väntar aktivt, glatt och uppmärksamt. Min bön är maranatha — Herre kom snart!

Den kommande Riket ska inte bryta sönder någon svag själv, ett brutet rör ska han inte sönderkrossas, säger Jesaja. Han ska inte släcka en tynande veke. Hur många av oss är inte tynande vekar? Fadern ska i trofasthet utbreda rätten för oss. Det är värt att vänta aktivt på !

Vara resklara

oktober 28th, 2014

När många tänker på alla sekter som har satt datum för världens slut och Kristi återkomst, skrattar de gott åt dessa tokar. Men jag håller med dem: det viktiga är Hans återkomst och vi bör vara resklara. Jag vet inte datum och därför har jag inte sålt allt jag äger och begivit mig till en viss plats för uppsamling. Men jag skrattar inte åt de som gör så. De misstar sig lite, nämligen på datum och tid. Men det är mänskligt. I allt annat har de rätt.

Detta går tillbaka, tror jag, till tidigare kristen tid. Den första tiden, innan evangelierna skrevs, är en eskatologisk tid. Det är en arameisk tradition, snarare än grekisk, som senare kom att dominera. Man levde i hoppet och tillförsikten om Parousia. Att tänka på Yeshuas liv på jorden var dem helt främmande. Att göra lära och dogmatiskt material byggt på Yeshuas liv, och särskilda händelser i hans liv, kom senare och hade ingenting med eskatologin att göra.

Så vi får två olika kristendomar — den tidiga, rent eskatologiska och den senare teologiska utvecklingen av Yeshuas betydelse på olika plan. Jag håller mig personligen till den första, den eskatologiska.

Vi kan kalla denna form för maranatha-kristologi, den som den s.k. Q-kommuniteten hade. Herrens bön är typisk: Abba, ditt namn är heligt, ditt rike ska komma, ge oss bröd idag, förlåt oss våra synder för vi förlåter synder begångna emot oss, låt oss inte hamna i frestelse. Denna bön är okänd för de kristna som känner Markus, okänd för de som känner Paulus, okänd för de som känner Johannes. Dessa tre traditioner som senare blir dominerande känner inte till denna tidiga arameiska sammanfattning av den kristna tron.

Denna tidiga eskatologiska trosgemenskap ber ständigt för att Guds regering ska komma, Guds styre, och för att slippa undan de lidanden, den ”peirasmos” som kommer i samband med slutet på världen och tiden. Maranatha — kom Herre med din nya ordning och ditt styre !

I denna tro finns inget uppskjutande av Ankomsten av Herrens nya regering. Vi ber om att ha mat för dagen, den tid som är kvar. Vi ber om att ha alla skulder betalda till andra människor, att vara resklara både fysiskt och själsligt. Är du resklar? Vad måste du ordna upp så att du blir helt resklar? Detta tycks vara det viktiga i det andliga livet.

Det är också viktigt att be om lättnad när svårigheterna i samband med världens slut. Vi ber om att vi har styrka att inte förlora tron i dessa svårigheter utan hålla ut. Vi ber om att  få tas upp i det Nya Riket så direkt som möjligt. En central term är ”basileia” — det nya gudomliga styret.

Yeshua är den som tar oss till det Nya Riket. Hans jordiska liv är endast en profets liv. Många före honom har gripits och dödats. Det är inte något vi bör ägna någon som helst teologisk uppmärksamhet. Den jordiske Yeshua är som en förmedlare av det viktiga nyheterna, som vi inte behöver längre, en flotte vi använde för att komma till tron på det Nya Riket som vi inte längre behöver. Den kan lämnas därhän och blicken vändas åt rätt håll.

Därför blir den senare kyrkliga och teologiska läran helt främmande för denna första eskatologi. Vem behöver sofistikerad teologi när bönen maranatha ! är det centrala i livet? Det blir ju bara mer värdsligt stoff och jordisk verksamhet. Yeshua är naturligtvis hos Fadern men detta blir inte objekt för teologisk spekulation om vem Jesus är. De senare kristologiska striderna ter sig helt främmande.

Det väsentliga för mig som troende är min inställning till Yeshua. Är han för mig den Nye Regenten i Guds Rike? Den som kommer, den som avslutar världen och börjar Guds rike? I Lukas 12:8 finner vi en formulering som hör till den första tron: ”Den som bekänner mig för människor, skall också Människornas Son bekänna inför Guds änglar.” Här är det centralt vad min tro ska vara: ett erkännande av det kommande Riket och ett liv just nu som är vaket och klart för parousian. Det är alltså fråga om två funktioner i samma person, den Yeshua som säger detta i förväg för att ange det centrala i vår tro, och den Yeshua som är i det Nya Guds Rike.

Vår tro är alltså en angelägenhet hos oss för det som ”är på gång”, det som är i heligt tillblivande, det kommande Riket. Den som inte har denna erkännande tro blir istället för frälst vid ankomsten, dömd och avvisad. Yeshua är närvarande och operativ nu och i alla tidpunkter i denna himmelska form — som frälsande eller fördömande beroende på min tros utformning. Om min tro är ett hopp och ett erkännande sker frälsningen. Om den är ett avvisande sker ett avvisande.

Därför kan vi säga att Yeshua redan är operativ i våra liv. Vi behöver inte vänta på ankomsten för att han ska vara närvarande i våra liv. Just nu är han frågande inför mig på djupet. Erkänner du mig? Hör du de ord jag säger (utan de senare kontextualiseringarna och mytanpassningarna) Väntar du mig? Hoppas du? Lever du i vaksamhet och lyssnande till mina ord? Så ser vårt följande av Yeshua ut.

Men det betyder inte att vi lever mystiskt ”i honom”, som de paulinska församlingarna alltmer kom att göra, utan att jordetillvaron fram till hans Nya Rike är ett ”transitområde”. Riket kommer snart och det korta intervall av väntan vi är i ska vi inte fästa för mycket uppmärksamhet på. Vi ber Fadern om att få livsuppehälle den tid som är kvar. Detta transitliv är absolut inte centralt, som i den paulinska fromheten som senare växer fram.

Inte heller behöver vi i denna tidiga tro göra något teologiskt av Yeshuas arrestering, tortyr och död på ett kors. Inte ens uppståndelsen är särskilt intressant. Det är hans ord och uppmaningar om det kommande som är viktigt och vår tros erkännande av honom i Riket som kommer. Vad som skett tidigare är ingenting att se tillbaka på. Vi behöver vara resklara, inte fundera filosofiskt eller teologiskt på det förgångna.                                        

Att följa Yeshua

oktober 28th, 2014

Att följa Yeshua, för oss som för de tidiga följarna, handlar inte om att sprida en religion till andra för att få en församling eller kyrka att växa. Det handlar om ett sätt att leva i en värld som är problematisk. Att följa Yeshua är att följa det han säger och använda det i det egna livet. Vi tar emot honom och därmed tar vi emot Den som sänt honom.

Det väsentliga är inte liturgi, mission eller doktrin. Det är att Riket är nära. Pariousian är nära och Yeshua är den vi följer i detta. Vi gör inte ett drama av hans liv eller laddar det med dogmatisk lära om en rad teologiska teman. Vi hör vad han säger helt enketl: riket är nära, var beredd, var resklar !

Att detta liv ser ut på ett visst sätt är naturligt. Vi fäster oss inte vid världen, vi samlar skatter någon annanstans. Vi motstår inte det onda. Men allt detta är utan etisk lära, det är ett sätt att möta riket där det kommer, när paruosian kommer. Vi är Faderns barn i vaksamhet och glädje.

  • About

    This is an area on your website where you can add text. This will serve as an informative location on your website, where you can talk about your site.

  • Blogroll
  • Admin